Efter lördagens spring, hopp, jagande, brottande, tacklande vovveträff är det faktiskt synd om min lilla Dallas. Han har fått ont i ena bakbenet, jag skulle tro en sträckning, så varje gång han reser på sig kan han knappt gå, faktiskt knappt resa sig ens. Han haltar en bra stund, men efter en stund så går det bättre. Än så länge har inte haltandet släppt, jag hoppas den inte sitter kvar alltför länge!
Min stora höna, Emma, är det också synd om. Igår när jag kom hem efter Ronjas dans så låg Emma i sängen med duntäcket upp till nästippen. Hon frös och svettades om vartannat och kändes varm, kollade tempen och den visade 39,2... Hon har inte haft sån feber sen jag vet inte när. Gav henne en Ipren och hon lyckades sova en stund. Idag har hon inte lika mycket feber, men det är ändå feber. Hon får vara hemma i morgon, och se hur det blir sen. Dessvärre är det massor av prov denna vecka och om hon inte gör dom nu kan det bli jobbigt att ta igen det.. Typiskt...
Mina små stackare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar