För någon/några veckor sedan när jag tog tåget hem från jobbet råkade jag se en kartong övergiven på en bänk på perrongen. Det var ingen i närheten som verkade vara ägare till denna. Jag tänkte för mig själv att det såg ut som en datorkartong, en bärbar sådan, och när jag kom lite närmre såg jag att det var en sån. Kollade mig snabbt runt, ingen reaktion, hann tänka en snabb tanke om att det vore ju kul med en ny dator till Ronja, innan samvetet tog över. Jag kollade klockan, kollade när tåget skulle komma - 4 minuter. Tog således datorn i handen och gick med raska steg upp till spärrvakten på stationen, lämnade in kartongen till en minst sagt förvånad människa, sa bara att någon glömt den på perrongen och gick sen ner igen. Fick en kommentar från någon tjej som såg vad jag gjorde om att det var snyggt gjort, och jag tänkte för mig själv att nu, NU kommer Karma se på mig med blida ögon! Jag hade gott samvete (hade aldrig kunnat tänka på något annat
om jag nu hade tagit hem datorn) och kan sova på natten.
Men det där med Karma? Jag vet inte jag... Sedan dess har jag blivit återbetalningsskyldig av bostadsbidrag
för 2014 (jippi...), den stundande efterlängtade resan till ett varmare Gran Canaria verkar gå i kras då det blev snökaos där igår... Japp. Det verkar som om Karma är ute efter mig... Har också blivit redigt utskälld på jobbet, av en anhörig till en patient, och om jag mot förmodan inte skulle dyka upp där vid exakt klockslag kommer denna bokstavligt talat bita huvudet av mig tror jag...
Vi får väl se hur det här blir framöver, just nu känns det inte riktigt ljust tyvärr. Jag hoppas i alla fall på en härlig dag idag. Ronja ska dansa på Haninge Kulturhus och jag har bjudit in flera av mina arbetskamrater med barn att titta. Jag vet att vi vuxna brukar ha kul! ;)
Tjingeling!
