söndag 13 mars 2016

Bytt, lånat och fått?

Ibland när jag sitter och kör bil kommer tankarna över mig, ni vet de där som bara ploppar in i huvudet av någon anledning. Det är inte så att det alltid är aktuella tankar, om just nu, igår eller imorgon. Nädå, det kan vara helt andra saker, om funderingar jag haft förr, funderingar jag inte borde ha, idéer som dyker upp om saker jag vill göra, tillverka eller köpa. Idag var en sån där dag. Satt i bilen på väg hem från R när tankarna om gamla ägodelar dök upp.

Genom åren har man ju lyckats samla på sig en hel del, det har varit möbler, elektronik, småsaker, kläder och allsköns tokiga saker som någon gång inhandlats av mig. Sen när jag fått för mig att jag ska göra om så blir det liksom saker över, ni vet? Så när vänner och bekanta har flyttat, eller separerat, eller köpt större, eller tröttnat på sina saker så har jag alltid varit den som sagt att: Men jag har en sån, du kan ju låna den så länge, tills du får iordning/köper något eget! Låna? Många saker har försvunnit, aldrig någonsin kommit tillbaka. En del saker saknar jag inte, och vet att har det gjort nytta någonstans så är det helt ok för mig, andra saker saknar jag faktiskt, och undrar var det tog vägen. Det är inte så att jag vill ha tillbaka det nu, jag bara undrar liksom.

För att förutom ett tack just då, har jag aldrig hört något om sakerna. Jag har inte alltid fått något tillbaka heller, även fast jag inte kräver det, men när man är givmild och snäll förväntas nästan att någon är det tillbaka. Jag vet inte, det är ju bara tankar jag har i mitt huvud, jag vet att jag har många vänner och bekanta som bjuder både högt och lågt på allt som går, mat, kläder, saker osv, där inte alltid jag har möjlighet att bjuda tillbaka, men jag brukar försöka, och jag uppskattar och framför allt säger att jag uppskattar gesten!

Så detta är ingen känga till någon, inte riktad till någon speciell, bara mina högst egna tankar och funderingar!

BTW - min älskade lilla hönapöna fyller 15 år i morgon! Kan ni tänka er, helt sjukt att hon har blivit så stor! Det betyder ju inte att jag också har blivit 15 år äldre - eller?!?

Ronja 6 år, med tappad tand... <3

onsdag 9 mars 2016

Sjas!

Väck! Vik hädan förkylning! Jag har inte tid för detta, eller lust heller för den delen. Allt för mycket på min agenda, allt för mycket jag vill och måste göra. Så nu tar jag fram storsläggan i form av rå ingefära, ingefära-shot, vitlök, kanel, C-vitaminer och allt annat som sägs vara bra mot envisa virus.
En och annan beprövad variant från apoteket finns också i närheten förstås, lite nässpray, halstabletter och hostmedicin. Nåt borde ju göra nytta kan jag tycka!


Förkylningen kom smygande så försiktigt strax innan hemfärd från semestern. Där, mitt i solen på Gran Canaria började det smyga runt så ilskna virusar i min hals, retade lite så jag liksom var tvungen att harkla lite med jämna mellanrum. Jag som mått så bra och varit pigg en hel vecka, skulle ju liksom återhämta mig och få nya krafter för att orka jobba fram till sommaren. Men vad hände? På planet var det tufft, det gjorde ont i näsa och i öronen av tryckförändringarna, men hem skulle vi ju hur eller som. Kände mig mer död än levande när jag väl kom hem igen.

Trots detta hade vi en fantastisk vecka, jag, R och tjejerna. Soligt, varmt (sisådär 20-26 grader). Strandpromenad en timme varje morgon. Slappa i solstol vid hotellets pool varje dag. En sangria eller nåt på balkongen efter en dusch. Shopping och middag på restaurang varje kväll. Härligt. Skönt. Njutbart.


Längtar redan tillbaka. Eller tillbaka och tillbaka, ja till värmen förstås, vart som helst egentligen. Vill inte längre gå i dunjacka och vantar. Vill inte trampa i mojsiga högar av smutsig slask. Vill sprida ut tårna i finkornig sand. Översköljas av vågor. Värma min frusna lekamen i solens varma strålar. Ligga under ett parasoll och lyssna på det lugna ljudet av porlande vatten. Sitta solsvedd på en balkong med en paraplydrink i handen. Äta goda middagar i härligt sällskap. Leva utan att behöva fundera. Sova så länge jag orkar. Vara vaken så länge jag orkar (brukar inte vara så länge längre... ). Bara ben under kjolar. Skira linnen och tunna koftor. Bikini. Barfota. Saltvattentrassligt hår och bleka ögonbryn.
JAG VILL HA SOMMAR!