Ibland måste man leka och larva sig lite mitt i allt det viktiga. Under lektionerna är vi seriösa och lugna, sitter som ljus och kommer med intelligenta (?!?) frågor och kommentarer. När vi har rast släpper vi loss lite lagom, sådär lite svenskt, man skrattar, lagom högt förstås. På eftermiddagen tar man en vända på stan, där absolut ingen känner oss, vi kan larva oss och vara precis som vi vill! Väl "hemma" inom vandrarhemmets lyckta dörrar släpper vi alla hämningar, kommentarer och hägljudda skratt ekar i korridoren, vi blandar allvarheter med skämt och dåliga associationer, inga hämningar! Det är sååå skönt att bara vara! Ingen disk, tvätt, städ, skjuts. Kommer verkligen sakna det här när det tar slut... <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar