Tomhet

På söndagar är livet alltid extra känslosamt. Det är dagen barnen byter boende. Så ena söndagen är jag lycklig och glad, mitt hem fylls av skratt och liv. Sen att det också fylls av en massa kläder överallt, smutsiga glas i disken och en full tvättkorg, det är faktiskt bara skönt och gör detta till än mer mitt hem. 

Den andra söndagen är det tvärtom. Det packas och fixas och rensas undan överallt. Sen plötsligt blir det tomt. Dallas letar efter sina småmattar och jag känner bara en tomhet. Diskhon är fortfarande full av smutsiga glas, men det går väldigt fort att få dom att försvinna och det dröjer en vecka till innan det livet är tillbaka. 

Det är ju klart att inte mitt liv blir tomt - egentligen, det är nog bara känslan just då i det ögonblicket. För jag älskar ju mina barn över allt annat och helst skulle jag ju vilja ha dom hos mig hela tiden! Men jag vill ju heller inte frånta dom sin tid med sin pappa - så självisk är jag inte. Det gäller bara för mig att hitta ett liv som fungerar. Det tar tid!