Att släppa kontrollen

Att totalt slappna av och släppa kontrollen - det var nog åratal sedan jag gjorde sist. Det är ju hela tiden något som legat och pockat på uppmärksamhet, vare sig det varit plugg, jobb eller familj. Nu plötsligt har det släppt, jag vet inte riktigt vad det är som hänt..

Det började häromdagen, när jag smörjde in kroppen med balsam, haha, totalt omedvetet utan att läsa ordentligt på flaskan, och jag som brukar läsa det allra mest finstilta. Sen var jag och tjejerna på IKEA igår och shoppade loss. Det var flera saker än en som behövs i hemmet kan jag lova, och vi tog med oss än det ena än det andra. Trodde jag hade koll! Men icke.... Kommer ut till bilen vid tjugo över åtta, när dom stänger åtta. Börjar packa in och inser ganska snart att vi får inte plats!! Vad gör man?!? Skrattade åt eländet och ringde min älskade pappa som hoppade in i bilen! Men det tar ju en stund att ta sig från Nynäs till Kurvan så det var bara att gilla läget.. Där hängde vi, med bilen full av kartonger. Marken runt bilen full av kartonger. Såg ut som värsta Taikon.. Ronja tyckte vi skulle göra en Mr Bean... ;)

 En eloge dock till personalen på Ikea. En kille kom ut och frågade hur det gick för oss, om vi behövde hjälp innan han låste för kvällen. Ytterligare en kille som jobbade utomhus, som plockade in alla vagnar som stod utomhus frågade också hur det gick för oss, om vi fick hjälp. Det tyckte jag var mycket omtänksamt! Vi kom hem till slut, något senare än tänkt, men ändå!! Haha!

I morse skulle jag åka till jobbet, slängde vovven över axeln och kopplet på väskan... Eller var det tvärtom?!? I vilket fall åkte jag iväg till dagis med vovve och när jag kom ner till jobbet kom jag på att nyckeln hängde hemma... F**K!! Det var bara att vända på parkeringen och ta sig hem igen. Där hängde nyckeln så fint under hatthyllan. Och jag som alltid kollar väskan efter nyckeln sjuttielva gånger innan jag går hemifrån - så icke idag... 

Det är ju tur att det inte drabbar någon annan i alla fall - eller ja, jo, den här gången drabbade det ju indirekt tjejerna, och min pappa också, men dom räknas inte i dom här fallen! ;) Det är egentligen bara mitt eget "perfekta" ego som drabbas - från att alltid ha total kontroll, veta varenda steg, varenda grej man ska göra till att släppa och egentligen inte bry sig, det är stort i min värld! Men kanske är det också en reaktion på den stress jag haft under en längre tid? Att plugga på heltid tar enormt med kraft, och om man då också lägger till allting annat som man gör och känner i livet, ja, då kanske är helt i sin ordning att släppa efter? Och jag ska faktiskt villigt erkänna: Det känns helt okej!!!