Den 3:e juni åkte jag mot Luleå för sista gången någonsin förmodligen. Det var dags för opponering och respondentskap av vår uppsats som vi skrivit under hela våren. Det har varit ett jobbigt men roligt arbete, vi har varit runt och intervjuat hemtjänstpersonal och sedan analyserat dessa intervjuer för att få ett resultat. Under seminariet i Luleå var vi först ut som respondenter, vilket betyder att några andra läste vår uppsats och kom med åsikter och anmärkningar på det vi skrivit. Det är så jättesvårt att försöka förhålla sig till kritik, även om den är konstruktiv!! Vi vet ju hur mycket arbete vi lagt på den (det vet ju de också i och för sig.. ) och det är som en liten baby, haha! I vilket fall fick vi svara på kritiken och sedan fick alla våra kamrater gå ut ur rummet och vi fick prata ensamma med vår examinator som skulle ge oss godkänt eller inte... Shit... Nervöst som f-n!!
Med en lång förklaring och motivation fick vi slutligen svaret "bedömt som VÄL GODKÄNT"!!!! Tjohoo! Kan man bli lyckligare?!? Lyckoruset höll i sig hela eftermiddagen, och jag visste knappt var jag skulle vända mig - och jag kunde inte sluta le!! 10 veckors slit var ÖVER! Med väl godkänt! Det var knappt jag kunde tro det... Sen gick opponeringen på de andras arbete som på räls, var knappt man kunde tänka ordentligt... ;)
Åkte sen tillbaka till hotellet, där vi skulle bo denna gång, vi slog ju på stort och tog in på hotell istället för att sova på tråkiga vandrarhemmet, kändes väldigt lyxigt. Att bo mitt i stan liksom!
Vi hade också hittat på lite extra genom att anmäla oss till Vårruset som gick i Luleå denna kväll, 5 km löpning runt utkanterna av Luleå centrum. Det mesta av löprundan gick utmed vattnet så det var himla vackert, när man väl tittade upp! ;)
Massor med tjejer var anmälda förstås, när jag tittade på Vårrusets hemsida tror jag det stod att det var över 3000 tjejer som var på plats... Galet mycket folk! Men det var kul! Jag som inte sprungit på jättelänge tänkte jag skulle starta i lunka-gruppen men en av kompisarna tyckte vi skulle starta i springa-gruppen. Så det var bara att hänga med och hoppas på att man skulle hålla!
Jag lyckades ta mig runt hela rundan, dessvärre var jag tvungen att gå med jämna mellanrum, har haft så ont på utsidan av höften en längre tid, och det blir mycket värre när jag springer, men jag försökte så mycket jag kunde i alla fall... Kom i mål på 36 minuter trots gång då och då, och det är jag väldigt nöjd med!! Jag kände också att det inte var orken som tröt, utan höften som stoppade mig. Förra gången jag sprang vårruset så klarade jag det på 28 minuter - frisk och hyfsat vältränad! Så det var väl inte fy skam ändå?
 |
| Lägg till bildtext |
Egentligen hade vi beställt fina tröjor med tryck på - men dom hann inte komma innan det var dags att rusa, som tur var kunde vi låna från FSA (vårt nya förbund, Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter), så vi åtminstone var lika! Att också passa på att synas lite var ju inte heller helt fel...
 |
| Sara, Hanna, Julia, Åsa och jag, trötta och glada!! |
Väl i mål väntade en medalj, en liten tygpåse med prover och dricka i, samt mingel i de olika sponsortälten på området. De tjejer som inte var med och sprang hejjade på istället, och hade picknick på en filt vid målet. Tack Ida för att du fotade åt mig! ;)
När vi väl lallade hemåt för en välförtjänt dusch var det så skönt att bo i centrum, för vi kom ju på att vi inte hade ätit någon middag ännu... Då var det plötsligt lätt att bara gå ut och äta... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar