Den evige studenten?

Ja, än en gång sitter jag här med näsan i böcker, sliter mitt hår och funderar vad jag gett mig in på. Att jag aldrig lär mig... Vetgirig och spontan antar jag att man kan säga eftersom jag alltid vill veta mer, höra mer, känna mer, kunna mer. Och av någon anledning råkade jag bara skicka in en sen ansökan till Magisterprogrammet och plötsligt hamnade jag här... Förstår inte riktigt hur det gick till. Hade nog egentligen inte tänkt mig att det skulle bli så här. Men väl här är det ju bara att köra! Just nu håller jag på med sista uppgiften i denna första kurs, vilket känns ganska skönt. Förhoppningsvis blir betyget hyfsat så att jag får de första 7,5 högskolepoängen på avancerad nivå...