Jösses! Min stora starka pappa, som alltid ställer upp när det ska göras nåt. Som var med på handbollsträningar och cuper, som vi klättrade på när vi ville bråka och leka, som alltid var pigg på kurragömma. Pappa som hämtade mej vid tåget, efter Finlandskryssningar, efter fester. Pappa som man alltid ringer när något ska fixas. Plötsligt fyller han pensionär och jag fattar det inte. Betyder det att även jag börjar bli äldre? Näh! Så kan det ju inte vara... I vilket fall så firade vi honom igår, och vi hade en jätterolig kväll med mycket skratt, högljutt prat och en massa gliringar som for fram och tillbaka över bordet. Det yngre gardet satt i vardagsrummet och skötte sig själva, de var även de ganska högljudda mellan varven... ;)
Mycket god mat, som alltid hemma hos mamma, vi fick potatisgratäng och tjälknul som mamma hade tillagat så det hade räckt till ett helt kompani... Vore ju synd om det skulle ta slut liksom. ;) Kvällen blev sen, vi gick därifrån när klockan närmade sig ett, och egentligen var man väl inte trött, men det var liksom läge att gå hem då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar